50 år senare...bilintresse går det i arv eller hur får man det...?

I mitt fall är det nog både lite av arv och minnen från ungdomen. Men nu när man fyller jämt och tänker tillbaka på livet så har nog denna bil betytt väldigt mycket. Den Volvo PV444H -54/55 som min farfar köpte ny i juli 1955 när traktorförsäljaren från Volvo Motorkompaniet i Karlshamn knackade på hemma hos familjen. Min farfar svarade"-Nej någon traktor behöver jag inte, jag har häst till jordbruket, men en bil kanske vi skulle behöva så vi kan åka och besöka släkten i Skåne". Sagt och gjort det skrevs kontrakt och i huset fanns äldste sonen min blivande pappa som fick se till att skaffa körkort och köra en sprillans ny PV.
Bilen togs över av hans lillebror strax efter jag föddes, men från BB åkte jag i denna bil. Mina föräldrar bytte till en beg pärlgrå 544 1961. Sedan rullade PVn den vidare ca 18 000 mil, dock fick 44 hp motorn så småningom bytas ut till en 51 hp B4B utbytesmotor. Men hösten 1969 ställdes bilen av då lillebror ville åka 142 Sport-70 istället.

Där stod den och samlade damm i ett garage tills jag fick låna nycklarna och besöka bilen och leka i den som 8 åring. Jag började tjata på pappa och hans bror att vi skulle försöka starta upp den och köra lite på gårdsvägen, första turen tror jag togs 1972 3 år efter den ställdes av. Då hade främre avgasröret rostat av så den lät över hela byn men vem var lycklig om inte jag...
Fortsatt tjatande att vi skulle åka PV så fort vi besökte Blekinge.
1975 byttes avgasröret men tyvärr gick topplockspackningen på PVn sönder sommaren 1977.
Ngt år senare togs topplocket av och kylarvattnet hade gjort att cylinderloppen var kraftigt rostskadade. Så nu såg det mörkt ut...
Men bilen fick vara i fred och drömmen levde kvar, 1981 hittades en B16A motor (nu var vi trötta på B4B motorer och dess dåliga kvalitet) och  den monterades. Efter någon dags jobb så fick pappa och jag den att starta men att få i en växel gick inte...vad hade hänt? Efter lite klurande kom vi fram till att vi borde kolla på kopplingslamellen via inspektionsluckan och ja den hade klistrat fast på svänghjulet. I med 2 ans växel, ned med kopplingspedalen och köra på startmotorn så lossande det och första turen togs igen efter 4 års stillestånd. Året efter blev det körkort för mig och samma sommar gick PVn igenom besiktningen efter 13 år.



Överst Påsken 1974 jag sitter bredvid strax 10 år gammal, nedre bilden jag vid PVn 1976. 

Idag är den i min ägo och körs lite varje år. Nu närmast är det dags att skaffa nytt 6V batteri så den får rulla till någon PV-klubbs träff på 60 års jubileet nästa år.